Svensk ordbok 2009, webbversion

mat substantiv ~en mat·en●(viss mängd eller typ av) nöd­vändiga närings­ämnen i en form som gör dem lämpliga att äta mest om lagad el. iordning­ställd (fast) föda för människor el. vissa högre djur kokk.JFRcohyponym1föda matbordmatkorgmatkupongmatosmatrastburkmatfärskmathundmatgod och närings­rik matett mål matlaga matsmälta matenlåta maten sjunkamat och dryckchips är ingen riktig mattack för maten!○äv. om en­staka mål­tidkvällsmatät inte glass före matenmitt i maten ringde telefonen○ibl. med tanke på kostnader för an­skaffandetha många i matenfunktionell mat mat med speciellt positiva, fysiologiskt verksamma egenskaper​ före­draget hand­lade om hälso­kost, egen­vård och funktionell mat få ner matenkunna äta maten​ han mådde illa och hade svårt att få ner maten låta maten tysta mun(nen)vara tyst medan man äter​ när de var små fick de höra att de skulle låta maten tysta mun mat för Månsngt verkligt fint​ det vore mat för Måns om fastighets­skatten av­skaffades helt vara liten i matenäta lite​ sjukdomen gör att han är o­vanligt liten i maten vara stor i matenäta mycket​ hon är stor i maten och blir sällan mätt sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Veckholm, Upplandvanligen runform matar (gen.), fornsv. mater; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; jfr innanmäte, lystmäte, medisterkorv, medvurst, mätt