Svensk ordbok 2009, webbversion

1loppa [låp`a] substantiv ~n loppor lopp·an●typ av liten ving­lös, hoppande, blod­sugande insekt vars bett ger klåda zool.loppbettmänniskoloppapestloppabarnen i slummen hade ofta loppor och löss○äv. om an­dra små hoppande insekteri sammansättn. jordloppavattenloppa○äv. bildligt (i sammansättn.)svetsloppaleva loppan1föra ett ut­svävande liv​ de levde loppan med lyx­bilar och lust­jakter på skatte­betalarnas bekostnad 2väsnas och bråka​ grannarna på ovan­våningen levde loppan hela natten sedan mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. loppa; speciellt nord. ord med o­klar etymologi; ev. en samman­blandning av lus och 1hoppa
2loppa [låp`a] verb ~de ~t lopp·ar●av­lägsna loppor från zool.loppa hundenloppa ngn/ngtsedan 1620Subst.:vbid1-231662loppande, vbid2-231662loppning