Svensk ordbok 2009, webbversion

luf`ta verb ~de ~t luft·ar●låta genom­strömmas av frisk luft komm.JFRcohyponymvädra 1cohyponymventilera lufta rummetlufta kläderna○äv.låta vistas i friska luften lufta hundenlufta sig○äv.fylla på luft i eller tömma på luft lufta däckenlufta elementen○äv. bildligtlåta (ngt negativt) komma till ut­tryck lufta sitt miss­nöjelufta sina för­domarlufta sina aggressionerlufta ngn/ngtsedan 1671Subst.:vbid1-232110luftande, vbid2-232110luftning