Svensk ordbok 2009, webbversion

ventile´ra verb ~de ~t vent·il·er·ar●åstad­komma ventilation i lokal el. annat ut­rymme hush.komm.pedag.vetenskapl.JFRcohyponymluftacohyponymvädra 1 kontoret var dåligt ventilerat○äv. med avs. på den o­önskade luften el. gasenofta med partikel, särsk.ut leda (bort) genom ventilation ångorna som ventileras ut från kem­tvättarna är ofta giftiga○äv. bildligt, spec.öppet ut­trycka å­sikter, känslor e.d. ett par med­lemmar ventilerade sitt miss­nöje på års­mötet○spec. äv.(offentligt) granska och diskutera upp­sats, av­handling e.d. ventilera (ut) ngtsedan 1642; 1627 i bet. ’debattera’via ty. av lat. ventila´re ’fläkta; lufta’, till ven´tus ’vind’ Subst.:vbid1-389319ventilerande, vbid2-389319ventilering; ventilation