substantiv ~en ~ar
man·ing·en●ngt som manar
särsk. på allvarligt el. högtidligt sätt
komm.JFRcohyponymuppmaning
landet nonchalerande alla maningar från omvärlden att avstå från provsprängningenen maning (till ngn) (om ngt/att+V), en maning (till ngn)(att+V), en maning (till ngt/att+V)sedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. maning; till 1mana