Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`haga verb ~de ~t miss|­hag·ar●väcka miss­hag hos komm.tidningens skriverier misshagade regeringenmisshaga ngnsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. mishagha ’väcka mot­vilja’; av lågty. missehagen med samma betydelse, till miss- och hagen ’behaga’; jfr behaga Subst.:vbid1-245578misshagande; misshag