Svensk ordbok 2009, webbversion

mossa [mås`a] substantiv ~n mossor moss·an●vanligen koll. (typ av) kryptogam växt som ofta bildar mjuka, gröna täcken på under­laget och som antingen består av bål el. av stam och blad (men saknar rötter) bot.JFRcohyponymlav mossbekläddbjörnmossabladmossalevermossaen bädd av mossamossan svällde under tallarnabekämpa mossan på gräs­mattanberget var täckt av mossa○äv. om bitar av mossakol­trasten bygger sitt bo av strån, mossa och löv som blandas med jord○äv. bildligt i ut­tryck för att ngt är helt föråldrat el. ut­tjataten anekdot som det växer mossa påsedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. mosi ’mossa; mosse’, till fornsv. mos ’mossa’; gemens. germ. ord, besl. med lat. mu´scus ’mossa’; jfr mosse, myr