Svensk ordbok 2009, webbversion

myr substantiv ~en ~ar myr·en●större torv­täckt om­råde, bevuxet med fuktälskande växter vanligen med grundvatten­nivån (nästan) vid mark­ytan geogr.myrarna in­delas i mossar och kärrhan gick ner sig i myrensedan 1282 (i ort­namn)stadfästelse utfärdad av änkefru Ragnhild på gåva till Sigtuna kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. myr; besl. med mossa, mosse