Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`tståndsman substantiv ~nen motståndsmän, best. plur. motståndsmännen mot·stånds|­mann·en●med­lem av motstånds­rörelse mil.yrk.JFRcohyponympartisan många av motståndsmännen tillfånga­togs och av­rättadessedan åtm. 1945