Svensk ordbok 2009, webbversion

partisa´n substantiv ~en ~er part·is·an·en●med­lem av stark, väpnad motstånds­rörelse som bekämpar ockupations­makt e.d. med krigsliknande metoder särsk. vid beskrivning av syd- och öst­europeiska förh.mil.yrk.JFRcohyponymmotståndsmancohyponymgerilla partisanförbandde jugo­slaviska partisanerna drev ut tyskarnasedan 1812av fra. partisan ’an­hängare; partisan’; av ita. partigiano med samma betydelse, till parte ’del’; jfr part, parti