Svensk ordbok 2009, webbversion

natt substantiv ~en nätter [nät´-] natt·en●del av dygnet när de flesta sover och när det normalt är mörkt tid.JFRcohyponymdag 1 nattfrostnattgästnatthimmelhöstnattjulnattmidnatten mörk natten sömn­lös natti natti går nattnatten till fre­dagenmaskinerna arbetar dag och nattde till­bringade en natt till­sammansrummet kostar fem hundra kronor nattenhon blev väckt mitt i natten○ibl. äv. mer exakt om tiden mellan solens ned­gång och upp­gångvid vår­dagjämningen är dag och natt lika långa○äv. bildligt, vanligen om negativa före­teelsersjunka in i glömskans natt○ibl. äv. med en sorts rumsbetydelsestrål­kastare i nattenhon stod i fönstret och såg ut i nattende lade kläderna på stranden och simmade ut i natten○äv. med närmast adverbiell an­vändningjobba natt(en)(om/på/under) natten, i natt, natten (mot/till ngt)god nattavskedsfras inför natten​ god natt, sov så gott! göra natt till dagvara uppe om natten och sova om dagenurspr. bibl.​ under sommarens ljusa nätter gjorde de natt till dag och kom sällan i säng före sju på morgonen natt och dagen lejongaps­växt (kovall) med gul krona och violetta stödbladnattens drottningsedrottning 1 som natt och dagmycket o­lika​ när två designer fick in­reda var sitt rum blev resultaten som natt och dag svart som nattensesvart 1 över en nattpå mycket kort tid​ tv-framträdanden har gjort människor kända över en natt sedan 800-taletrunsten, Sparlösa, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform notu (plur.), fornsv. nat; gemens. germ. ord, mot­svarande bl.a. lat. nox´ ’natt’ Natten är dagens mor.Erik Johan Stagnelius, Vän! I förödelsens stund (ca 1820); äv. titel på pjäs av Lars Norén (1982)