substantiv ~n äv. vard. navarn, plur. ~, best. plur. navarna
nav·ar·en●typ av lång, grov borr
anv. för borrning i trä el. handborrning i berg
verkt.navarskaftnavarstålsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. navar; gemens. germ. ord, urspr. sammansatt av nav och ett ord motsvarande no. geir ’spetsigt redskap’