substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
nav·et●mittparti av hjul
som ekrarna utgår från och där axeln är anbringad
samh.trafik.navkapselhjulnavsmörja navet○äv. bildligt i uttryck för central placeringrådhuset var det nav kring vilket stadens hjul snurradesedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. navan, best. f. sing.; gemens. germ. ord, besl. med sanskrit nâbhi ’nav; navel’; jfr navare, navel