Svensk ordbok 2009, webbversion

1nys substantiv, ingen böjning komm.få nys om ngtfå en första kännedom om ngtvard.​ när han fick nys om att skolan behövde fler lärare ringde han direkt och sökte jobb sedan 1773till sv. dial. nysa ut ’ut­forska’; jfr no. nys, nysn, isl. njósn ’vink; under­rättelse’
2nys substantiv ~et nys·et●i vissa ut­tryck dumheter vard.komm.det han säger är rena nysetsedan 1950till nysa