Svensk ordbok 2009, webbversion

1obliga´t adjektiv, neutr. ~ ob·lig·at●vanligen i sammansättn. nöd­vändig i visst samman­hang särsk. mus.musikobligatfiolobligatstämma○i musikaliska samman­hang nu­mera ibl. med mot­satt betydelsesom vid behov kan ute­lämnas ○äv. om organism e.d.som bara kan leva under speciella vill­kor obligat aerobsedan 1792av lat. obliga´tus med samma betydelse, till obliga´re ’binda fast’; ’förbinda, förplikta’
2obliga´t substantiv ~en ~er ob·lig·at·en●vanligen i sammansättn. stämma som inte är huvudstämma men som på grund av sin betydelse inte kan ute­lämnas mus.; mindre brukl.musik○nu­mera äv. med mot­satt betydelsestämma som vid behov kan ute­lämnas mus.; mindre brukl.○äv.organism som bara kan leva under speciella vill­kor sedan 1792se 1obligat