Svensk ordbok 2009, webbversion

omge äv. åld. omgivaomgiva [åm`-] verb omgav, omgett el. omgivit, omgiven omgivna, pres. omger äv. åld. omgiver om|­giv·it●ut­göra av­gränsning (till större delen) runt om smalare el. bredare gräns i två el. tre dimensioner rum.JFRcohyponymomsluta 1cohyponymomringacohyponyminnesluta ut­märkt åker­mark om­ger huset○ngn gång äv.låta ut­göra av­gränsning de omgav träd­gården med en mur○ofta med avs. på person (mer el. mindre bildligt)med prep.med låta in­gå i sin om­givning han har all­tid omgivit sig med dåliga råd­givare○äv. bildligt om abstrakta före­teelserden musik som vi om­ges medden mystik som omger hennes försvinnandeomge ngn/ngt (med ngn/ngt)sedan 1587efter ty. umgeben med samma betydelse; jfr ge Subst.:vbid1-267917omgivande