adjektiv ~t
o|styr·ig●svår att få att lyda och vara lugn
om person
admin.psykol.JFRcohyponymbråkig
när barnen blev ostyriga röt han åt dem○äv. om svårhanterlig företeelsehon strök det ostyriga blonda håret ur pannan○äv. om handling e.d.en ostyrig, pojkaktig hälsningsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. ostyrogher; efter lågty. unstürich med samma betydelse; besl. med styra