adjektiv ~t
bråk·ig●som bråkar mycket
admin.psykol.JFRcohyponymostyrigcohyponymstökig
en bråkig klassbråkiga ungar○äv. allmännaresom utmärks av mycket bråk
sesebråk 1
det blev en bråkig överresa med färjanhon kommer från en bråkig hemmiljösedan ca 1805