substantiv ~en ~ar
påk·en●grov käpp
som är till för att slåss med
mil.JFRcohyponym1klubba
påkbeväpnadknölpåk○äv. bildligtben
vard.rör på påkarna, vi har bråttomsedan 1541trol. samhörigt med lågty. pok ’dolk’, eng. poke ’sticka; stöta’; besl. med påg