Svensk ordbok 2009, webbversion

pack`ning substantiv ~en ~ar pack·ning·en1det att packa hush.sesepacka 1 hon var upp­tagen med packning in­för resanpackning (av ngt)sedan 1497Arboga stads tänkebokfornsv. pakning; till packa 2mängd ned­packade före­mål vanligen äv. med tanke på förvaringsanordningen; särsk. om bagage hush.JFRcohyponymgepäck tvåmilsmarsch med tung packningde stuvade in packningen i bilensedan 18303tätningsanordning mellan två ytor t.ex. i rörskarv tekn.JFRcohyponympackbox gummipackningkolvpackningbyta packning i kranensedan 1829