Svensk ordbok 2009, webbversion

pakt substantiv ~en ~er pakt·en●formell överens­kommelse i större fråga vanligen mellan stater; ofta om sam­arbete av militär natur mil.samh.JFRcohyponymfördrag 1cohyponymkonvention 2cohyponymtraktat 1 icke-angreppspaktvänskapspaktin­gå en paktsluta en paktpakten mellan de båda stor­makterna o­roade grann­staterna○äv. med ton­vikt på sam­arbetetde är i pakt mot den gemensamma fienden○äv. bildligtvara i pakt med tiden vara tids­enlig en pakt (med ngn/ngt) (mot ngn/ngt), en pakt (mellan ngra) (mot ngn/ngt)sedan 1510underrättelser från Didrik Guldsmed i Nylödöse om danskarnas rustningar (Styffe)fornsv. pakt; jfr paktum