Svensk ordbok 2009, webbversion

pa´rtner substantiv ~n, plur. ~ äv. ~s part·nern●person (eller grupp) som man sam­arbetar eller bildar ett par med ekon.sociol.yrk.JFRcohyponymmoatjé danspartnerhandelspartnerhon försökte köpa ut sin partner ur före­taget○spec. äv. i tävlings­sammanhang (ibl. som tilltals­ord)sparringpartnerspelpartnerhan sökte en partner till dubbelturneringenledsen, partner, jag spelade fel○spec. äv. betr. relationerkärlekspartnerlivspartnersexpartnerhon och hennes partner delade lika på föräldra­ledigheten○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetde är partnerngns partner, partner med/till ngn, ngra är partnersedan 1845av eng. partner med samma betydelse, variant av parcener ’med­arvinge’; via fra. av lat. parti´tio ’an­del’