[moatje´el.moatçe´]
substantiv ~n ~er
moatjé·er●andra parten i par
som tillsammans utför viss aktivitet el. bildar en varaktig enhet; spec. om (ngns) kavaljer resp. dam
sociol.yrk.JFRcohyponympartner
han förde sin moatjé till bordetngns moatjé, moatjé till ngnsedan 1743av fra. moitié ’hälft’; av lat. medi´etas ’mitt, ställe i mitten’, till med´ius ’mellerst’; jfr medium