Svensk ordbok 2009, webbversion
pate
´
n
substantiv
~en ~er
pat·en·en
●
(metall)tallrik för oblaten vid nattvardsgång
relig.
sedan slutet av 1400-talet
H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare
fornsv.
patena
; av lat.
pat
´
ena
,
pat
´
ina
’panna; tallrik’; jfr
panna