Svensk ordbok 2009, webbversion

piss substantiv ~et piss·et●urin starkt vard.med.trapp­uppgången stank av piss○ofta i adjektivisk el. adverbiell an­vändning i ut­tryck för starkt o­gillandevinet smakade pissdet var piss att han inte kunde kommainte ett pissabsolut ingen­tingstarkt vard.​ han kan inte ett piss om fot­boll sedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. pis(s); till pissa