Svensk ordbok 2009, webbversion

1prima´t substantiv ~et prim·at·et●värdighet som primas relig.samh.○äv. ut­vidgatöver­höghet, dominerande ställning den äldre tron på européernas primaten tradition baserad på ägande­rättens primat(ngns) primat (över ngt)sedan ca 1615jfr fornsv. primat ’primas’; av lat. prima´tus ’främsta platsen’; till primus
2prima´t substantiv ~en ~er prim·at·en●typ av tå- eller hälgående, högt­stående dägg­djur som inne­fattar halv­apor, apor och människor; ofta dock särsk. om apor och halv­apor zool.primaterna på Skansensedan 1901till primas