Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
prim·at·et●värdighet som primas
relig.samh.○äv. utvidgatöverhöghet, dominerande ställning
den äldre tron på européernas primaten tradition baserad på äganderättens primat(ngns) primat (över ngt)sedan ca 1615jfr fornsv. primat ’primas’; av lat. prima´tus ’främsta platsen’; till primus
substantiv ~en ~er
prim·at·en●typ av tå- eller hälgående, högtstående däggdjur
som innefattar halvapor, apor och människor; ofta dock särsk. om apor och halvapor
zool.primaterna på Skansensedan 1901till primas