Svensk ordbok 2009, webbversion

prö`va verb ~de ~t pröv·ar1ut­föra prov på ngt, särsk. ngt abstrakt el. mer komplicerat pedag.sese1prov 1 JFRcohyponympröva 2cohyponymprovacohyponymrannsaka pröva sina krafterpröva om teorierna hållerhan ville pröva hennes lojalitet○spec. om att experimentera e.d.hon prövade en annan dosering en veckaFungerar inte datorn? Har du prövat att starta om den?○spec. äv.examinera sese1prov 2 pröva körkorts­aspiranterna○spec. äv. jur.under­söka rättsligt miss­handeln kommer att prövas av riks­åklagaren○spec. äv.ut­sätta för på­frestning en hårt prövad människaGud prövar den han älskarpröva (ngn/ngt/att+V/SATS), pröva (ngn/ngt som ngn/ngt)pröva vingarnasevinge sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. pröva; av lågty. pröven med samma betydelse; till 1prov; jfr probera 2ofta med partikelnin gå i­genom prov för att få till­träde till ngt, få viss examen e.d.; om person pedag.sese1prov 2 pröva in på musik­högskolanpröva (in) på/till ngtsedan 1914Subst.:prövande, prövning; 1prov