Svensk ordbok 2009, webbversion

rått`a substantiv ~n råttor rått·an●typ av skade­görande rått­djur med spetsig, hårig nos och lång, fjällig svans psykol.zool.JFRcohyponym1mus råttboråtthålkyrkråttabrun råttasvart råttapesten spreds av råttordet kryllade av råttor på sop­tippenmedicinska experiment med vita råttor○äv. om an­dra liknande djurJFRcohyponymråttdjur bisamråttafaraoråttavattenråttaökenråtta○äv. bildligt om ngt som liknar detta djurråttfärgadråttgråde tryckte som råttor i källaren○i sammansättn. äv. om person som är tjuvaktig, falsk e.d.butiksråttahotellråttaskåpråttaberget födde en råttaseberg sega råttor godis med rått­liknande form och geléartad konsistens​ hon köpte kolor och en påse sega råttor (springa) som skållade råttor(springa) fort och på ett stressat sätt​ de sprang som skållade råttor för att hjälpa alla kunderna sedan ca 1430Själens tröstfornsv. rotta; av lågty. rotte med samma betydelse; vandringsord av om­diskuterat urspr. Var bor du lilla råtta? I din hatt. Vad gör du klockan åtta? Jagar katt.Barnvisa med text av Britt G Hallqvist, ur Sången i skolan, del 1 (1959)