substantiv ~en ~ar
ram·en1(fyrkantig) konstruktion av ribbliknande material
som placeras runt bild för att avgränsa och framhäva den
Nollfotografiramguldramtavelramträramen spegel med förgylld ramkortet är så fint att det borde sitta inom glas och ram○äv. om bärande konstruktion e.d.JFRcohyponymstomme
cykelramkulramvävramfönsterrutorna skakade i sina ramar○äv. bildligt om abstrakt begränsninganslagsramarspränga de ekonomiska ramarnarapporten utarbetades inom projektets ramföretagets agerande ligger inom avtalets ramsom forskare bör man arbeta inom en teoretisk ram○spec. om ngt som avgränsar och framhäver ett innehållutvandringen till Nordamerika utgör berättelsens ramen stor fråga som faller utom ramen för framställningenen ram (kring/omkring ngt)suga på ramarnavara utan mat eller ha det ytterst knappt
bara 400:- på kontot – nu blir det till att suga på ramarna resten av månaden
sedan 1560jfr fornsv. rama ’ram’; av lågty. rame ’ställning; pelare’
2framtass på björn
zool.SYN.synonymbjörnram
○äv. bildligtmorfars väldiga ramarsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ramber; till en germ. ordrot med bet. ’kröka klorna’
2ram
adjektiv,
neutr. undviks
●nästan enbart i uttrycketrena rama
fullständig
Nolldet här är ju rena rama galenskapenute på rena rama bondlandetsedan 1805 i sin nuv. bet.jfr fornsv. ramber ’stark; svår’; av ovisst urspr.