substantiv ~n stommar
stomm·en●(inre) bärande ställning
NollJFRcohyponym1ram 1
betongstommestålstommelerklinade hus med en stomme av trä○äv. bildligt om annan bärande grundstrukturNN och ON bildade stommen i lagethan hade haft stommen till boken klar i flera åren stomme (av/i/till ngt)sedan 1462Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. stomme; av samma urspr. som 2stå