Svensk ordbok 2009, webbversion

resurs´ substantiv ~en ~er resurs·en●ofta plur. ngt som finns att till­gå för viss (nyttig) verksamhet e.d.; konkret el. abstrakt ekon.pedag.samh.JFRcohyponymtillgång 2cohyponymhjälpmedel arbetskraftsresursextraresursnaturresursvårdresurso­utnyttjade resurserställa resurser till förfogandejordens resurser är begränsade○spec. om själslig förmågaandliga resurserhon hade stora inne­boende resurser○spec. äv. om ekonomiska medel e.d.resursfördelningresursstarkresurssvagknappa resurserökade resurserekonomiska resursersam­hällets resurserom­fördela jordens resurserman hade inte resurser att förbättra åldrings­vården○spec. äv. i skolsammanhang om extra medel el. personal som kan sättas in för särsk. behovinte sällan sing. resurslärareen resurs (för ngn/ngt/att+V)sedan 1743av fra. ressource ’hjälp­medel’; av lat. resur´gere ’åter­uppstå’ Flertalsformen resurser används ofta, och inte sällan får man höra ett uttal med två sj-ljud som om stavningen vore rersurser. Detta kan förklaras som inverkan av sj-ljudet på s-ljudet, men inte desto mindre bör uttalet med tvåfaldigt sj-ljud undvikas. Motsvarande gäller för övrigt ordet regissör, fast påverkningen där går åt andra hållet.