substantiv ~en ~er
riv·al·en●person som tävlar (med ngn annan) om ngns kärlek
komm.yrk.de var rivaler om hennes gunsthan sköt sin rivalhan hatade fortfarande sin forne rival○numera ofta allmännareJFRcohyponymmedtävlarecohyponymkonkurrent
en farlig politisk rivalngns rival (om ngn/ngt), en rival till ngn (om ngn/ngt)sedan 1708via fra. av lat. riva´lis ’medtävlare’, urspr. ’som delar rätten till ett vattenflöde’, till ri´vus ’bäck; ström’