Svensk ordbok 2009, webbversion

konkurren´t substantiv ~en ~er kon·kurr·ent·en●person som konkurrerar med ngn; i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighet komm.yrk.JFRcohyponymmedtävlarecohyponymuppstickarecohyponymrival en farlig konkurrentde är arga konkurrenterNN är favorit, men ON är en allvarlig konkurrenthan ut­klassade sina konkurrenter i finalen○äv. om grupp av personer, före­tag, produkt etc.konkurrentfirmakonkurrentföretagföre­taget förlorade marknads­andelar till amerikanska konkurrenter○spec. (i sportjargong) om lag, t.ex. fotbolls­laglokalkonkurrentngns konkurrent (om ngn/ngt), en konkurrent till ngn (om ngn/ngt), ngra är konkurrentersedan 1783till konkurrera