Svensk ordbok 2009, webbversion

rosta [rås`-] verb ~de ~t rost·ar1an­gripas av rost kem.verk­tygen rostade efter­som de inte var in­smorda○ibl. med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.i­gen, sönder bilen rostade sönder under vintern○äv. bildligt, spec.bli sliten, förgå gammal kärlek rostar aldrig○spec. äv.vanligen med partikel, särsk.i­hop försämras vad gäller prestations­förmåga e.d. han hade inte helt rostat i­hop under skade­uppehålletrosta (ihop/sönder)sedan 1430–50Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. rosta 2hetta upp (mat­vara) utan an­vändning av fett eller vatten kokk.JFRcohyponymsteka 1cohyponymbaka 2cohyponymgrilla rosta bröd till frukostenrostade kastanjerrostat kafferosta ngtsedan 1668av lågty. rosten med samma betydelse; till 2rost 3hetta upp (malm) till en temperatur under smält­punkten så att oxidation sker metallurg.rosta malmrosta ngtsedan 1535Subst.:vbid1-300378rostande, vbid2-300378rostning