[rås´t]
substantiv ~en
rost·en1löst, rödbrunt ämne som bildas på järn och stål som naturlig sönderfallsprodukt
genom att järnet reagerar med syre, särsk. i närvaro av vatten
kem.JFRcohyponymkorrosion 1cohyponymärg
rostbrunrostflagarostfläckrostskadarostskyddrödrostpå oskyddat stål bildas genast rostde knackade rost på fartyget○äv. med tanke på sönderfallsprocessenbilens underrede var angripet av rostsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. rust, rost; gemens. germ. ord, besl. med röd
2typ av växtsjukdom som orsakas av vissa svampar
bot.JFRcohyponymrostsvamp
brunrostsvartrostsädesrostsedan ca 16402rost
[rås´t]
substantiv ~en ~ar
rost·en●galler i eldstad, där bränslet placeras och förbränns
hush.JFRcohyponymrist
○äv. om apparat för rostningbrödrostsedan 1732av lågty. roste med samma betydelse