substantiv ~n rultor
rult·an●knubbig och näpen flicka
yrk.JFRcohyponym1tulta
hon var en glad liten rultasedan 1839till 2rulta
2rul`ta
verb ~de ~t
rult·ar●gå med små vaggande steg
vanligen om småbarn
Nolltvååringarna rultade omkring på golvetrultasedan 1749sv. dial. rulta ’gå tungt och vaggande’
Subst.:vbid1-301126rultande