verb ~de ~t
ruml·ar●ibl. med partikelnom, utan större betydelseskillnad
ägna sig åt osunt nöjesliv
komm.JFRcohyponymsviracohyponymleva om
de hade varit ute och rumlat (om) hela nattenrumla (om)sedan 1736jfr fornsv. rumbla ’bullra, larma’; av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-301143rumlande;
vbid2-301143rummel