Svensk ordbok 2009, webbversion

russ`in substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en russin·et●söt, torkad vin­druva med skrynklig yta anv. t.ex. i vissa bak­verk kokk.JFRhyponymkorint russinkakakärn­fria russinen kaka med äpplen, mandel och russinplocka russinen ur kakanvälja ut det bästa ur ngt​ till sitt samlings­album har hon plockat russinen ur kakan och bara tagit med sina största hits sedan mitten av 1300-taletförteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. rosiin, rusin; av fornfra. rosin ’vin­druva’; av lat. race´mus ’druva; druv­klase’