Svensk ordbok 2009, webbversion

ryck substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ryck·et●kort och häftig (arm)rörelse JFRcohyponym1knyckcohyponym2kast 3 ett par ryck i snöret så gick motorn i­gånghan fick loss luckan med ett ryckhon drog av sig strumpan med ett ryck○spec. om en delgren i tyngd­lyftning där stången i ett moment rycks upp på sträckta armar över huvudettre missade försök i ryck○äv. om annan häftig rörelsebilen startade med ett ryckhan vaknade med ett ryck○spec. i sport­sammanhangplötslig ökning av farten hon gjorde ett ryck på sista varvet och fick ett för­språng på 10 meter○äv. om annan plötslig aktiviteti vissa ut­tryck han fick ett ryck och städade hela huset○ofta med bi­betydelse av lätt galenskapJFRcohyponymnyckcohyponyminfall 1 hon fick ett ryck och gick och köpte ett drag­spelsnabba ryckhögt tempovard.​ till skillnad från e-post kräver chatten snabba ryck stå ryckenväl ut­härda på­frestningen​ trots hårt slitage har bron stått rycken under år­hundraden sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. rykker, ryk; till rycka