verb ~de ~t
sabot·er·ar●utföra sabotage mot
mil.samh.någon hade saboterat flygplansmotorerna○ofta försvagaten gaphals saboterade hela lektionensabotera (ngt) (för ngn/ngt)sedan 1910av fra. saboter ’fuska; sabotera’, till sabot ’träsko; dåligt verktyg’
Subst.:vbid1-305204saboterande,
vbid2-305204sabotering;
sabotage