Svensk ordbok 2009, webbversion

sarg [sar´j] substantiv ~en, plur. ~er el. ~ar sarg·en●förstärkande sido­stycke runt öppning t.ex. runt sitt­brunnen på båt tekn.sargkantvåg­topparna slog in över sargen till sitt­brunnen○särsk.kantkonstruktion längs ishockeyrink eller löpar­bana han trycktes upp mot sargenpucken studsade mot sargen○äv. om sido­stycket på sträng­instruments kroppsargen löper mellan locket och bottnen○äv. om list på bord e.d. som löper under skivan och som benen är fast­satta ien sarg av massivt träsedan 1733av ty. Sarg med samma betydelse, trol. förk. av sarkofag