[skao´t]
substantiv ~en ~er
scout·en●medlem av scoutrörelsen
sport.yrk.scoutandascouthälsningscoutledarescoutlivscoutlägerflickscoutpojkscout○ofta med tonvikt på rörelsens traditionella hederlighets- och hjälpsamhetsidealen scout talar sanning och står vid sitt ordtvå scouter hjälpte en gammal dam över gatansedan 1909av eng. scout ’spejare; scout’; urspr. till lat. ausculta´re ’lyssna’; jfr auskultera, boyscout