Svensk ordbok 2009, webbversion

se`gla verb ~de ~t segl·ar●förflytta (sig) på vattnet genom ut­nyttjande av vindens kraft med hjälp av segel­båt el. segel­fartyg sjö.att segla i med­vind kallas att länsahan seglar sin koster i alla väderhon seglade över båten till Dan­mark○äv. i fråga om tjänst­göring på far­tyg i all­mänhet (inte nöd­vändigtvis under segel)han seglade i handels­flottan till 1958han hade seglat på de sju haven○ibl. äv. om far­tyget (med el. utan segel)en rymlig familjebåt som dock inte seglar sär­skilt braAmerikaångaren skulle segla om tre timmar○äv. bildligt, spec. i fråga om (mjuk) rörelse genom luftenbollen seglade i mål○spec. äv. i ut­tryck för fram­gånglaget seglar i med­vindsegla (ngt) (ngnstans)segla för om mastensemast sedan 1000-taletrunsten, Ytterselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform siklt (perf. part.), fornsv. sighla, seghla; till segel Subst.:vbid1-310274seglande, segling