Svensk ordbok 2009, webbversion

sekunde´ra verb ~de ~t sekund·er·ar1bi­träda vanligen i praktiskt av­seende NollJFRcohyponymsekondera hon fick hela tiden sekundera sin glömske mot­spelareNN var program­ledare, sekunderad av ONsekundera ngnsedan 1629av lat. secunda´re ’hjälpa, bi­stå’, till secun´dus ’följande; under­stödjande’; jfr sekond 2sjunga eller spela andra­stämma musikbasisten sekunderade i refrängensekundera (ngn/ngt) (med ngt)sedan 1824Subst.:vbid1-310631sekunderande, vbid2-310631sekundering