Svensk ordbok 2009, webbversion

sekond [-ån´d] substantiv ~en ~er sekond·en1en fartygs­chefs närmaste man på örlogs­fartyg mil.sjö.yrk.när kaptenen gick i land över­togs befälet av sekondenngns sekond, sekond till ngnsedan 1761av fra. second med samma betydelse; av lat. secun´dus ’den andre; den som följer, hjälper’; jfr second hand, sekund, sekundera 2person som bi­träder en boxare i ring­hörnan mellan ronderna sport.yrk.sekonderna lämnade ringen och matchen börjadesekonden kastade in hand­duken och matchen var slutngns sekond, sekond till ngnsedan 1913av eng. second med samma betydelse; av samma urspr. som sekond 1