Svensk ordbok 2009, webbversion

semikolon [se`-el.-ko´-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en semi|­kol·on·et●ett skilje­tecken (;) som fungerar som en sorts mellan­ting mellan punkt och komma språkvet.sedan 1651till semi- och 1kolon Semikolon är ett användbart skiljetecken, ”större” än ett komma och ”mindre” än en punkt. En författare som var oerhört förtjust i semikolon var Strindberg.  Sedan Strindbergs tid har semikolonanvändningen minskat, och i takt med det har en viss osäkerhet uppstått kring dess användning. Det är t.ex. inte ovanligt att det förväxlas med kolon och används före uppräkningar: *Följande personer var närvarande; NN, ON, ... Men semikolon används huvudsakligen för att skilja fullständiga satser åt, ungefär som punkt.