Svensk ordbok 2009, webbversion

själ`vrådig adjektiv ~t själv|­råd·ig●som handlar utan att först råd­göra med an­dra särsk. med­arbetare som borde råd­frågats admin.psykol.JFRcohyponymegenmäktigcohyponymmaktfullkomlig en självrådig och hänsyns­lös makt­människa○äv. om handling o.d.hans självrådiga agerandesedan 1726