Svensk ordbok 2009, webbversion

själ substantiv ~en ~ar själ·en1samman­fattningen av de mänskliga egenskaper som möjlig­gör tanke-, känslo- och vilje­liv psykol.relig.JFRcohyponymande 1cohyponympsyke 1cohyponymsinne 2 själsdjupsjälsförmögenhetersjälsstyrkafrisk till kropp och själbilda sin själfå frid i själenkänna sorg i själenhan var sårad djupt in i själenfrågan om djuren har någon själmål­tiderna varvades med före­drag, så både kroppen och själen fick sitt○spec. (i religiös, bl.a. kristen, tro) om den del av personligheten som tänks leva kvar efter den biologiska dödensjälaringningsjälavandringsjälavårdvår o­dödliga själsjälen lämnade den döda kroppen och kom till himmelen○äv. om människo­typ e.d.karaktär barnasjäldiktarsjälfolksjälkonstnärssjälsmåborgarsjäl○äv. bildligtkonstnären försökte fånga skärgårds­landskapets själi själ och hjärtainnerst inne i personligheten​ hon växte upp i Värnamo och i själ och hjärta är hon fort­farande små­länning lägga ner (hela) sin själ i ngtengagera sig starkt i ngt​ hon lägger ner hela sin själ i att försöka hjälpa de föräldra­lösa flykting­barnen med kropp och själsekropp 1 med liv och själseliv 2 min själminsann​ det var min själ på tiden! sälja sin själsvika sina ideal​ många tyckte att partiet hade sålt sin själ (vara) som balsam för själensebalsam 1 sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Valbo, Gästriklandvanligen runform salu (dat.), fornsv. sial, siäl; gotiskt och väst­germanskt ord av om­diskuterat urspr. 2i vissa ut­tryck person vard.Nollen naiv själhan är en vänlig själinte en (levande) själ var ute så tidigt på morgoneni byn bodde inte mer än tio själar○spec. om engagerad person som betyder mycket i sin kretseldsjälhan är själen i föreningensedan ca 1385Klosterläsning3säl provins.zool.sedan 1305 (i sammansättn.)hemställan från klostret i Sigtuna till klostret i Skänninge i rättighetstvist (Svenskt Diplomatarium)se säl Döda själar.Svensk titel på roman av den ryske författaren Nikolaj Gogol (1842; titeln syftar på livegna bönder som avlidit)