substantiv ~en ~ar
skalk·en1hård kant på ost eller bröd
kokk.sedan 1773bildn. till samma ordrot, med bet. ’klyva’, som finns i skal
2skälm
åld.psykol.skalkaktig○äv.skurk
åld.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skalker; av lågty. scalc, schalk ’tjänare; simpel person’; jfr marskalk
Om skalkar locka dig, så följ icke.Bibeln (1541 års övers.), Ordspråksboken 1:10