Svensk ordbok 2009, webbversion

marskalk [-∫al´käv.mar`∫-] substantiv ~en ~ar mar·skalk·en1(titel för) officer av högsta grad i vissa länder (inte i Sverige) mil.yrk.fältmarskalkmarskalk Mannerheim, Fin­lands store krigs­hjältemarskalk (av ngt)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. marskalker; av lågty. marschalk ’stallmästare; rytterianförare’; för­ledet är nära besl. med märr, efter­ledet med skalk 2; jfr marschall 2funktionär vid offentlig festlighet yrk.marskalksbandbrudmarskalk○spec.med­lem av ett brud­pars upp­vaktning SYN.synonymbest man sedan 1696